Levnadsregel 15, Fullgör dina förpliktelser
15. FULLGÖR DINA FÖRPLIKTELSER.1
Under livets gång ådrar man sig oundvikligen förpliktelser. Faktum är att man föds med vissa förpliktelser och de tenderar därefter att bli fler och fler. Det är ingen ovanlig eller ny idé att man står i skuld till sina föräldrar för att de har satt en till världen, för att de har uppfostrat en. Det hedrar föräldrar att de inte betonar detta starkare än de gör. Men det är trots allt en förpliktelse: till och med barnet uppfattar detta. Och allteftersom livet går vidare samlar man på sig fler förpliktelser – till andra människor, till vänner, till samhället och även till världen.
Man gör en person en ytterst stor otjänst om man inte låter honom fullgöra sina förpliktelser. En stor del av ”barndomens uppror” orsakas av att andra vägrar att acceptera den enda ”valuta” som spädbarnet, eller barnet eller den unga personen försöker lätta på sin ”skuldbörda” med: spädbarnets leenden, barnets tafatta försök att hjälpa till, den unga personens eventuella råd eller helt enkelt deras bemödanden att vara en god son eller en god dotter lämnas vanligtvis utan avseende, utan att godtas – de kan vara missriktade, ofta illa planerade och avmattas fort. Men när man inte lyckas lätta på den enorma skulden genom sådana bemödanden, kan de ersättas av ett otal mekanismer eller bortförklaringar: ”man är egentligen inte skyldig någonting”, ”de var skyldiga mig allt från första början”, ”jag bad inte om att få komma till världen”, ”mina föräldrar eller förmyndare duger inget till” och ”livet är i alla fall inte värt att leva”, för att nämna några få. Och ändå fortsätter förpliktelserna att samlas på hög.
”Skuldbördan” kan bli en övermäktig belastning om man inte kan se någon möjlighet att bli av med den. Den kan ställa till med all möjlig förvirring både individuellt och socialt. När det inte går att lätta på skuldbördan, finner de som man står i skuld till att de – ofta intet ont anande – är måltavla för de mest oväntade reaktioner.
Man kan hjälpa en person som befinner sig i dilemmat att inte ha uppfyllt sina förpliktelser och inte betalt sina skulder, genom att tillsammans med honom eller henne helt enkelt gå igenom alla förpliktelser som de har samlat på sig och inte fullgjort – moraliska, sociala och ekonomiska – och utarbeta något sätt för att bli av med alla förpliktelser som personen känner att han fortfarande inte har fullgjort.
Man bör acceptera ett barns eller en vuxens ansträngningar att återgälda de icke-ekonomiska förpliktelser de känner att de har: man bör hjälpa till att få till stånd en gemensam acceptabel lösning för att lösa de ekonomiska förpliktelserna.
Avråd en person från att samla på sig fler förpliktelser än vad som är möjligt för honom eller henne att faktiskt fullgöra eller återbetala.
Vägen till lycka är mycket svår att färdas på
när man tyngs av bördan
från andras icke fullgjorda förpliktelser
mot en själv, eller förpliktelser
som man själv inte har fullgjort.
- 1. förpliktelse: tillståndet eller faktumet att stå i skuld till någon annan för en service eller tjänst man fått; plikt, kontrakt, löfte eller annat krav av social, moralisk eller juridisk art som förpliktar en att handla eller inte handla på ett visst sätt; känslan av att man har skyldigheter mot någon.