När man inte respekterar äganderätten till saker och ting, är det man äger och har i fara.

En person som, av en eller annan anledning, inte har kunnat samla på sig ägodelar på ett ärligt sätt, kan hävda att ingen äger någonting i vilket fall som helst. Men försök inte stjäla hans skor!

En tjuv sprider mysterier i sin omgivning: vad hände med det här, vad hände med det där? En tjuv skapar problem som vida överstiger värdet på de saker som stulits.

Lockade av reklamen för begärliga varor, plågade av oförmågan att kunna uträtta något som är tillräckligt värdefullt för att kunna skaffa sig ägodelar eller helt enkelt drivna av en impuls, inbillar sig de som stjäl att de skaffar sig något värdefullt till liten kostnad. Men det är detta som är problemet: kostnaden. Det verkliga priset är otroligt högt för tjuven. De största rånarna i historien betalade för sitt byte genom att tillbringa sina liv i eländiga gömställen och fängelser, med endast korta glimtar av ”det ljuva livet”. Inget stöldgods i världen kan uppväga ett sådant fruktansvärt öde.

Stöldgods sjunker kraftigt i värde: det måste gömmas, det utgör hela tiden ett hot mot själva friheten.

Till och med i kommuniststater skickas tjuven i fängelse.

Att stjäla saker är egentligen bara ett erkännande att man inte är tillräckligt kapabel att klara sig på hederlig väg. Eller att man bär drag av sinnessjukdom. Fråga en tjuv vilket det är: det är antingen det ena eller det andra.

Man kan inte färdas på vägen till lycka
med stöldgods
i bagaget.