Under många tidsåldrar har det hos många folk och i många länder funnits olika versioner av vad som kallas ”Den gyllene regeln”.1

Den ovanstående formuleringen av den avser skadliga handlingar.

Endast ett helgon skulle kunna gå genom livet utan att någonsin skada någon annan. Men bara en brottsling skadar sina medmänniskor utan betänkligheter.

Helt bortsett från känslor som ”skuld”, ”skam” eller ”dåligt samvete”, som alla kan vara nog så påtagliga och nog så svåra, förhåller det sig också så att den skada man tillfogar andra kan slå tillbaka på en själv.

Det är inte alla skadliga handlingar som kan göras ogjorda. Man kan begå en handling mot någon annan som inte kan viftas bort eller glömmas. Mord är en sådan handling. Man kan räkna ut hur ett allvarligt åsidosättande av nästan alla levnadsregler i den här boken skulle kunna bli en oåterkallelig skadlig handling mot någon annan.

Förstörelsen av någon annans liv kan även ödelägga ens eget. Samhället reagerar – fängelserna och mentalsjukhusen är överfulla av folk som har skadat sina medmänniskor. Men det finns andra straff: vare sig man ertappas eller inte, kan skadliga handlingar mot andra, i synnerhet när de döljs, leda till att man undergår allvarliga förändringar i sin inställning till andra och sig själv, och enbart olyckliga sådana. Lycka och glädje försvinner från ens liv.

Denna version av ”Den gyllene regeln” kan även användas som ett test. När man får någon att tillämpa den, kan han eller hon komma att inse vad en skadlig handling verkligen är. Man får klart för sig vad det innebär att skada. Den filosofiska frågeställningen om vad synd är, diskussionen om vad som är orätt besvaras omedelbart på ett personligt plan: Skulle du vilja att det hände dig? Inte? Då måste det följaktligen vara en skadlig handling, och ur samhällets synpunkt någonting som är orätt. Det kan väcka ens sociala medvetande till liv. Med dess hjälp kan man därefter komma underfund med vad man bör och inte bör göra.

I en tid, då somliga inte känner några som helst hämningar inför att begå skadliga handlingar, sjunker den enskilda människans överlevnadspotential till en mycket låg nivå.

Om du kan förmå människor att tillämpa denna regel, har du gett dem ett rättesnöre med vars hjälp de kan bedöma sina egna liv, och för en del har du öppnat dörren som ger dem möjlighet att återförena sig med mänskligheten.

Vägen till lycka är stängd
för de som inte avhåller sig
från att begå
skadliga handlingar.

1. 1. ”Den gyllene regeln”: trots att de kristna betraktar detta som en kristen regel och den återfinns i Nya och Gamla Testamentet, talade många andra raser och folkslag om den. Den återfinns även i Konfucius Samtalen (400- och 500-talet f.Kr.) där han själv citerade ur ännu äldre verk. Den finns även bland ”primitiva” stammar. Den återfinns i en eller annan form i Platons, Aristoteles, Isokrates och Senecas verk från antiken. I tusentals år har människan haft den som en regel för etiskt uppförande. Versionerna i den här boken är dock formulerade på ett nytt sätt eftersom regeln i sin tidigare utformning ansågs alltför idealistisk för att kunna följas. Det är möjligt att följa denna version.